Boktips · Podd · Vardagsliv

Vännernas svek

Jag minns åren när gravidbeskeden kom ofta. Vän efter vän, par efter par. De väntade barn. Och en fick le och säga grattis, skicka glada grattismess och skåla i alkoholfritt.

Även om jag nog trodde att vännerna tänkte skaffa barn, att de nog ville ha familj, var det inte uttalat hos alla. En del var dessutom rätt tafatta av sig i livet i övrigt så nog överaskade de rejält med sina vi-ska-få-barn-besked.

Efter ett tag blev några få kvar. Jag som tidigare upplevt det som ett svek att vännerna valde barn (jag vet hur knasigt som helst, men det var så det kändes, vi hade ju så roligt utan barn – varför räckte inte det?) började misstänka att även kvarvarande vänner utan barn skulle komma med samma besked.

Shelia Heti skriver om detta i sin bok Moderskap, att hon inte längre vågade lita på sina vänner, att hon upplevde att de övergav henne. Hon som trott att vissa vänner utan barn kanske skulle förbli utan barn, men så blev det inte. De övergav henne. Om jag minns rätt tror jag att hon beskriver det som att hon blir kvar ensam på ett isflak som driver iväg. Kan verkligen känna igen den känslan.

Egentligen sviker de inte. De gör ju bara det de vill. På samma sätt som jag gör det jag vill. Det är en ologisk känsla. Ändå finns den där. Men sådana är känslor. Irrationella och ologiska. Svåra och nästan omöjliga att styra.

Innerligt fortsätter jag hoppas att de ytterst få vänner och bekanta som inte har barn, fortsätter att inte ha barn. (Under förutsättning att detta inte är deras stora sorg – att de är barnlösa.) Vi är inte nära nog för att frågan ska ha tagits upp, huruvida vi alla vill eller inte vill ha barn, men jag hoppas att jag och min man inte blir ensamma kvar på det där isflaket som driver iväg.

20190110_163500
utdrag ur Sheila Hetis bok Moderskap.

I podden Barnfrihet tar förresten en gäst upp det här temat, att vännerna försvinner i in i familjelivet och att en står ensam kvar, med en känsla av att ha blivit övergiven och sviken. Avsnitt 35: När alla vänner skaffar barn. Lyssna på det. (Länkar inte, det är så lätt att hitta ändå.) Dessutom läser gästen upp en sådan fin dikt hon skrivit på det här temat. Dikten kommer mot slutet av programmet. Men lyssna på hela.

Nu önskar jag trevlig midsommar och en skön sommar!
Jag tar lite bloggledigt. Så vi ses igen i augusti.
Ha det så gott alla som läser!