Okategoriserade

Biobesök betalt av staten, eller?

För att följa upp föregående inlägg som handlade om att jag har svårt att acceptera normen om att kärnfamiljen ska bestå av två barn, att reklam ofta uppvisar familjer med upp till tre barn, och att barnfamiljer med många barn får så mycket pengar från staten tack vare flerbarnstillägget, så kommer nu ett litet ilsket inlägg om stora barnfamiljers tankar om ekonomi.

Jag hörde häromveckan en kvinna på en arbetsplats (hon städar där typ tre dagar i veckan, mig veterligt är det hennes enda jobb och det är på typ 40 procent) som beklagade sig över att det är så dyrt med biobesök. Något jag håller fulltständigt med om. Det är alldeles för dyrt. Speciellt om en vill ha popcorn också.

Det jag störde mig på med hennes uttalande var att hon varit med sina fyra barn och make. Fyra barn, japp. Så vad kostar ett sådant besök idag. Typ 140 kr per person plus godis och popcorn och läsk. Och så ska en ta sig till bion, kanske betala parkering eller avgift för kollektivtrafik. Ja, det blir rätt dyrt.

När jag går på bio tycker jag också att det är dyrt. Men jag går på bio för mina surt förvärvade pengar. Pengar jag får för jobb som jag utför till alledels för låg ersättning på flera vis. (Extremt dåliga möjligheter till lönetuveckling, kollegor som trillat in efter mig har högre lön fastän de har mindre erfarenhet och ibland även sämre utbildning, mm.)

Jag får inte betalt av staten för att gå på bio. Jag har inget barnbidrag. Och inget flerbarnstillägg. Om kvinnan som beklagade sig tänker efter så ja, det är dyrt, men hennes familjs biobesök bekostades av staten genom barnidraget. Och ja, det finns en tanke med att familjer som har barn ska använda barnbidraget till sina barn, aktiviteter, kläder odyl. Det är inte det jag är emot. Att pengarna används till barnen. Men när någon som har fyra barn, det vill säga 6740 kr i månaden i stöd, beklagar sig över ett dyrt biobesök som de gjorde för barnens skull, då tycker jag faktiskt att den personen kan hålla käft.

Den här kvinnan jobbar inte heltid (vilket jag förstått är ett medvetet val för att hon vill vara mycket med barnen) men hennes make jobbar. Och han har ett mycket bra betalt jobb. Så det är ju inte som att pengar saknas, även om de inte har två fulla löner.

Men ändå.

Visst blir man lite upprörd?