Upplevelser · Vardagsliv

Städandets vedermödor

Jag fascineras starkt av hur det avslöjas att folk runt mig har städhjälp. En gång i veckan kommer någon utländsk kvinna, eller ett par kvinnor, och städar folks hem. Ofta torsdagar eller fredagar. Och ofta är det ju barnfamiljerna som bor i (stora) villor och radhus som utnyttjar den här tjänsten.

Minst två barn. Fast ibland har jag snappat upp att någon med bara ett barn använder städhjälp.

Visst är det jobbigt att få livspusslet att gå ihop. Visst är det jobbigt att ungarna har en massa aktiviteter och att föräldrarna vill ha egentid men knappt hinner med sig själva mellan sina egna träningspass, bokcirklar, kvällskurser och väninneträffar. Men detta med städhjälp. Jag är inte emot det i sig. Utan vad det sänder för signaler till barnen. Någon annan kan städa efter dig.

Någon annan kan städa efter oss.

Någon annnan kan ta han om din, min och vår skit.

Hm…

Ett nytt år och nya funderingar på sådant jag hör i vardagen.

Som gift med ett par katter och utan en fullspäckad fritid fylld av aktiviteter (mina egna isf) eller socialt häng så finns det tid att städa. Och inte behöver jag lägga tid på storstädning hela tiden heller. För så mycket smutsar liksom inte vi fyra ner. Även om det blir pälsigt av katterna. Och maken han har liksom lärt sig att det inte är okej att drulla runt alla sina grejer överallt och hursom helst. Att komma hem är oftast lite av en oas. Jag städar, jag håller ordning. Det behöver jag ingen främmande kvinna till. Tack och lov!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s