Om nätterna väcks jag sedan flera veckor tillbaka av måsar. Just det, måsar. De sitter på taket och skriker så högt de bara kan. Åt varandra. Med varandra. Eller något sånt. Vad vet jag. Jag vaknar i alla fall. Trots öronproppar (som ger skav i öronen när de används natt efter natt… och nu är jag inne på de mjukaste som finns!) vaknar jag flera gånger per natt.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla som har små barn. Som väcks av dem om och om igen. Varje natt. I flera år. Eloge till föräldrar som orkar. Vi har liksom ett helt Sverige med en massa zombieföräldrar som på något vis lyckas utföra arbete och ta hand om hem och familj.
Det hade jag nog aldrig fixat som önskar strypa kassörskan som småpratar för länge med kunderna före och det dröjer innan jag kommer genom kassan. Bara för att jag är trött och inte har tålamod att stå där och lyssna. Trötthet = inget tålamod. Och = dåligt humör.
Nästa år hoppas jag fler än jag reagerat på måsarna och att något gjorts innan de blir så här många. Att man tar deras bon, skjuter dem…? Vad vet jag. Men jag vet att det var många år sedan måsarna var så här jobbiga. Tur att det är semester just nu och lite missad sömn inte gör så mycket, men om några veckor då? Ja, ja. Även jag ska väl fixa lite sömnbrist. Får tänka på alla föräldrar som klarar det. 😉
barnfrittliv 